Dammig politik

Vänstersväng, men vad innebär det för en socialdemokrat 2013 och vad innebär det för en väljare, medborgare 2013? PISA undersökningen kom och då lyftes rösten om förstatligande, men så gör även liberaler. Det kan inte vara svaret som ger oss vänstersvängen. Är det sakpolitiken eller är det politikens själ som måste vänstervridas?

När jag går omkring och dammar i väntan på tåget till Stockholm så kommer tankarna kring gårdagens SCB och en bloggning som Bengt Silfverstrand har skrivit. Grunden har länge varit att om jag är för så är han emot. Men något har skett då vi allt oftare landar nära varandra i åsikten om partiet. Inte helt ense men ett närmande. Det sätter igång mina tankar Vi kan idag se ett parti som allt för mycket ägnar sig åt triangulering och snickrande i mitten med utspel som ligger i det där riktningen som är ofarligt. Någonstans så har man övergivit känslan att låta det socialdemokratiska hjärtat få tala.  När jag i veckan hade en liten kurs/föreläsning för några nya medlemmar så var de oroliga att ge sig in i debatten eller ta samtalet på stan. Rädda att säga fel. Det var som om de nya medlemmarna liknande partiledningen. Jag påtalade att så länge de uttalande sig med sitt socialdemokratiska hjärta skulle det inte bli större fel än att de var lätta att reparera. Någonstans så fladdrar Håkan Juholt förbi i mina tankar. Ingen kan tveka på att han är socialdemokrat. Men tungan var många gånger snabbare än tanken och vi fick lida för det. Men ingen gång så behövde vi lida ideologiskt var han stod. I sakpolitiken fladdrigt men inte i det ideologiska resonemanget. Jämför med Stefan Löfven som fladdrar om höger eller vänster. Därav min botten i att partiets/politikens själ måste vänstervridas.

Verktygen privat eller statligt blir med den klangbottnen inte lika relevant. Om vi får en vänstervridning av tanken, hegemonin så kan vi ha privata inslag, Vi kan ha statligt, kommunalt eller kooperativt. Men så länge tanken fladdrar och ingen värderingsstyrning, ur ett vänsterperspektiv finns kommer inte sakfrågorna landa rätt. Oron över att våga vara socialdemokrat är befängd ur flera perspektiv. Dels så är det en valvinnare, dels så är det socialdemokrati som samhället skriker efter, efter den liberala lekstugan som visat sig inte fungera. Socialdemokratin har dessutom den botten som behövs för att bygga en vision om framtiden, en vision som inger hopp.

Svenska folket är inte rasister, främlingsfientliga men tvingas in där då de övriga partierna inte har svaren på utanförskapet, otryggheten. Svenska folket är i grunden ett solidariskt folk som gärna delar med sig till de som behöver stöd. Men vi är också ett folk som vill se att man gör vad man kan för den egna försörjningen. Arbetet är en viktig del i självkänslan och står man utanför arbetsmarknaden så finns man inte med i det sociala livet. Man söker då syndabocken som gör att man ändå kan få vara med i gemenskapen. Om det är någon annans fel att jag inte får vara med. Någon som vi inte känner eller som inte ser ut som du och jag. Socialdemokraterna har inte tillräckligt tydliga svar på dessa frågor. Ludd och triangulering i mitten är det som råder…

Tanken åt vänster behövs. Men med det behöver inte sakfrågan följa med. Troligen kommer dock så att ske men de är inte samma sak… Återgår nu till att damma det sista innan jag ger mig ut i blåsten för att segla mot huvudstaden och en träff med Kulturrådet för att se om de kan se till att ändra sig gällande tillkännagivandet av Astrid Lindgren Memorial Award. Vore skönt att under morgondagen kunna landa åter i Vimmerby med ett tillkännagivande. Men tills dess så börja ta en vänstersväng i din tanke, det skadar inte... Va dammig politiken kan bli annars...

Media mm: Johan Westerholm, Dn, Ab, Ab2, Ab3, SvD, SvD2, SvD3, Exp, Martin Moberg.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,